everyday is like sunday. everyday is silent and grey.

Det är söndag. Solen skiner utanför fönstret och snön smälter sakta, sakta, sakta. Jag sitter vid mitt matbord med en kopp kaffe, "The Bell Jar" och en Morrissey-skiva snurrande på vinylspelaren. Helgen har varit rätt händelselös. Igår hängde jag lite i skivaffären, dräglade över vinyler som jag inte hade råd med och köpte två CD-skivor bara för att jag kunde innan jag gick hem och tittade på tre filmer. Först Bottle Rocket (som jag inte riktigt älskade), sedan Sylvia (som jag tyckte rätt bra om) och avslutningsvis Fantastic Mr Fox (som jag verkligen, verkligen, verkligen älskade).
 
Bottle Rocket
 
 
Fantastic Mr Fox
 
Eftersom det var lördag hade någon i huset såklart fest och jag vill skjuta mig själv i huvudet på grund av den jävla basen som alltid färdas genom väggarna och gör hjärnan till mos. Häromsistens hade någon av mina närmsta grannar (uppe? nere? till vänster? till höger?) fest och spelade så sjukt bra musik att jag nästa, nästan, nästan tänkte knacka på och fråga om jag fick vara med. Jag menar; Folk som lyssnar på Belle & Sebastian kan inte vara dåliga människor. Eller? Jag tror i alla fall inte det.
 
Nej, nu ska jag återgå till kaffet (innan det kallnar helt) och min bok. Imorgon är det en ny vecka och jag har en hemtenta att skriva (som delas ut imorgon...) innan jag i lugn och ro kan åka upp till Trollhättan för att fira påsk med min familj.
RSS 2.0