all that we hope, is when we go our skin and our blood and our bones don’t get in your way, making you ill the way they did when we lived.


Ibland är det som om man hör en låt för allra första gången trots att man hört den en miljon gånger. Jag vet inte riktigt varför det är så, men det händer då och då. I går (okej, i natt) låg jag på golvet och lyssnade på Morrissey - som så många gånger förr - och plötsligt hörde jag "There's a place in hell for me and my friends". Det är en låt som inte ens är två minuter lång och jag har hört den många gånger, men jag har nog aldrig LYSSNAT på den. I går gjorde jag emellertid det och nu är det den enda låten jag vill lyssna på. Den är så hjärtskärande fin. Texten, det vemodiga i Morrisseys röst, texten igen! Speciellt raderna på bilden ovan. Jag avlider.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback